Erik har från fyra års ålder alltid bott i Gävle (han är född i Stockholm men hans far fick arbete på Vattenledningsverket i Gävle 1919). Han bodde faktiskt kvar i Gävle under de tre år han spelade i AIK. Men dessförinnan hade han börjat sin fotbollskarriär i kvartersklubben Södra Bollklubben för att senare fortsätta till stadens stora lag, Gefle IF. Gefle var ett topplag i division 2 och siktet var inställt på Allsvenskan. Därför dröjde det ända till 1945, då Gefle åkte ur division 2, innan Erik, då 30 år gammal, provade på allsvenskt spel. Till och med många Gefleledare ansåg att Erik skulle ta chansen att prova på Allsvenskan (det fanns också de som tyckte att han borde stanna kvar och föra Gefle tillbaka till division 2).
Det blev AIK, Stockholms enda storlag, och tre underbara år för Erik. Hans första match var en vänskapsmatch mot Hagalund och den allsvenska premiären skedde mot Hälsingborgs IF. Det blev totalt 43 allsvenska matcher i vilka Erik gjorde 40 mål, en fantastisk prestation. Under denna tid gick en annan dröm i uppfyllelse, spel i A-landslaget. Gunnar Nordahl hade blivit skadad och Prosten togs ut som ersättare. Matchen mot Norge på Ullevål minns Erik med välbehag. Sverige vann med 3-0 och Prosten gjorde ett mål.
Under AIK-tiden bodde Erik kvar i Gävle. Han pendlade ner till Stockholm för matcher och vissa träningar (speciellt på vårarna). Det fungerade bra, man tränade inte så ofta på den tiden och Erik tränade extra hemma i Gävle. Men efter tre år i AIK flyttade han tillbaka till Gävle för att spela ytterligare något år i Gefle IF. Men tiden i AIK var den bästa som Erik varit med om. Det var ett härligt gäng i AIK med Bertil Bäckvall och Börje Leander som dem som Erik trivdes bäst tillsammans med. De, och andra, tog väl hand om Erik "som kom från vischan". Det blev också oförglömliga resor med AIK till bland annat Turkiet, Grekland och Italien, resor som i efterkrigseuropa var speciella upplevelser. Det enda Erik ångrar så här 55 år senare, är att han inte tog chansen att pröva på allsvenskt spel lite tidigare. Han var ändå över 30 år när han kom till AIK (och 31 när han debuterade i landslaget). Det kunde ha blivit en ännu större fotbollskarriär i AIK och landslaget om han kommit några år tidigare.
Förutom fotboll har Erik även spelat lite handboll och bandy (målvakt) i sin moderklubb Södra bollklubben. Och som gammal fotbollsspelare var han lite misstänksam när sonen Stefan satsade på ishockey. Men Stefan skötte sig bra och det märks att Erik är mäkta stolt över Stefans insatser i ishockeyrinken. Förutom att Erik bott i Gävle hela sitt liv har han också varit Gävle kommun trogen i hela sitt arbetsliv. Sommarstugan några mil utanför Gävle har även den varit en viktig del i livet liksom förstås fru Asta. Efter en sjukdom för några år sedan tar Erik det nu lite lugnare och lever ett stillsamt pensionärsliv som en av AIK:s äldsta, nu levande, allsvenska fotbollsspelare.
Text: Anders Johrén (2001)
|