Bengt Kjell växte upp i Nybro och det bestämdes tidigt att han skulle bli målvakt. Hans tränare tyckte att "Bengt som är så lång passar som målvakt". Och redan som 14-åring kom den då 184 centimeter långe Bengt att debutera med Nybro SK i division 4. Så småningom blev det Kalmar FF där Bengt var A-lagsmålvakt från 18-års ålder. 1949 gick Kalmar upp i Allsvenskan men efter halva den allsvenska säsongen gick Bengt över till AIK. I AIK hade Gustav Sjöberg (A-lagsmålvakt i mer än 15 år) slutat och AIK behövde en ersättare. Via Gunnar Södergren, som nu spelade i Kalmar men tidigare varit i AIK, fick AIK kontakt med Bengt och redan till våren 1950 var Bengt med i AIK.
Övergången till AIK sågs inte med blida ögon i Kalmar. Folk vände sig bort när deras vägar mötte Bengts. I Kalmartidningarna skrevs det inte alltför roliga saker. Det kändes hårt men med tiden gick det över. Det visar inte minst det faktum att Bengt, i mitten av 1980-talet, blev uttagen som målvakt i "alla tiders Kalmar FF-lag".
Bengt Kjells första AIK-match var mot Everton FC på Råsunda och AIK vann med 3-1. Samtidigt fick Everton sin målvakt skadad och Bengt Kjell fick spela med Everton på återstoden av deras Sverigeturné. Det blev matcher mot Hälsingborgs IF (1-0) och Göteborgsalliansen (3-1) och Bengt spelade alltså, som förste svensk, i Everton.
Den allsvenska AIK-premiären skedde borta mot Malmö FF. MFF, som var mitt inne i sin 49 matcher långa svit utan förlust, vann med 3-1 och ett av målen var en nick från Börje Tapper, en nick som "var som en frispark", minns Bengt Kjell 51 år senare. Det kom att bli 88 allsvenska matcher för AIK, en av de bästa var den mot Degerfors 1952 när AIK vann med 3-0. Bland annat gjorde Bengt en fenomenal räddning på en nick från Lasse Eriksson. Lasse slängde sig och språngnickade bollen mot mål men samtidigt som Lasse slängde sig så slängde sig Bengt och lyckades få bollen till hörna. En annan minnesvärd match var den mot AC Milan (inför ett fullsatt Råsunda och ytterligare 10.000 människor som aldrig kom in) som AIK vann med 3-2 och Bengt räddade en straff från Nils Liedholm.
Men den kanske mest minnesvärda matchen som Bengt spelade var den mot Malmö FF i juni 1951. AIK var tvunget att vinna för att hänga kvar i Allsvenskan mot ett Malmö FF som hade spelat 49 allsvenska matcher i rad utan förlust. Det gällde alltså allt för AIK. Malmö FF hade tidigt ett skott i ribban men AIK kämpade på och tog ledningen med 1-0. "Vi kunde ha fått 2-0 och det hade räckt för att hänga kvar", minns Bengt som också berättar att han efteråt har pratat med många MFF-spelare och ryktena om att "MFF lade sig för att rädda kvar AIK i Allsvenskan" var bara rykten och ingenting annat. Malmö gjorde allt för att kvittera men AIK kunde, med tur och skicklighet rädda segern. Men trots 1-0 så åkte AIK ur Allsvenskan, det hade behövts 2-0 för att hänga kvar. AIK var egentligen för bra för att åka ur men det fanns lite oturliga omständigheter som gjorde att det omöjliga, att AIK skulle åka ur Allsvenskan, ändå hände. Bengt menar bland annat att "stämningen inte var den allra bästa i laget. Det fanns spelare som inte hade den rätta inställningen. Någon i laget menade efter en förlustmatch att det var lika bra att vi förlorade."
AIK kom snabbt tillbaka till Allsvenskan. Division 2-året var en enda lång "Eriksgata" med nästan idel segrar. Och Bengt fortsatt ytterligare några år i AIK-målet. Efter hösten 1954 bestämde sig Bengt för att lägga av. Det berodde bland annat på de dåliga träningsförhållandena för AIK. Ibland fick man träna på Skytteholms sandplan. Ibland i skogen vid Råstasjön. Jämfört med Kalmar var träningsförhållandena i AIK urusla. Det är också, enligt Bengt, en förklaring till att AIK inte var bland de allra bästa lagen under den här tiden. Bengt hade alltså lagt av och lämnat över till Gösta Köhlström men när denne blev skadad våren 1955 så återvände Bengt till målvaktsjobbet, om än bara för ett drygt halvår.
Förutom matcherna är det alla utlandsresor som har etsat sig fast i Bengts minne. Under hans år i AIK åkte laget till fyra världsdelar. Sex veckor i USA, sex veckor i Fjärran Östern med bland annat Indien, Singapore, HongKong och Fillipinerna. Afrika med Etiopien och Sudan, två gånger till Israel och många andra kortare resor. Resan till Fjärran Östern var speciell. AIK åkte med ett tvåmotorigt plan så det blev mycket mellanlandningar och bussresor till och från flygplatser. När man skulle åka till HongKong var det för dåligt väder för att landa så planet fick istället gå till Fillipinerna med övernattning och tidig, tidig väckning för att så åka tillbaka mot HongKong. Väl där var det omedelbart dags för match, en match som Bengt spelade med biverkningar av de vaccinationer han hade tagit före resan.
Bengt Kjell var snabb i fötterna och hade god räckvidd. Han tog ofta två-tre steg innan han slängde sig. Han var bra på utrusningar och gjorde några B-landskamper, däremot aldrig någon A-landskamp även om han var reserv vid flera tillfällen ("det var svårt att peta Kalle Svensson"). Bengt spelade totalt i 20 år utan att någon gång vara allvarligt skadad. Han menar att det beror på att han var stor och kunde skydda sig själv. Han fick aldrig några smällar och han har inte heller idag (2001, 75 år gammal) några krämpor.
Efter att ha jobbat som delägare i Belinda de sista 20 åren av sitt arbetsliv är Bengt sedan 1990 pensionär. Som sådan följer han AIK via TV och tidningar (han går sällan på Råsunda numera, det tar emot att åka från Skuru till Råsunda, men han var med på den samling som AIK gjorde på AIK-Malmö FF 1999 då alla allsvenska AIK-spelare var inbjudna). Förutom all annan idrott som han följer är han mycket intresserad av trav och spelar på V75.