Claes Green har varit målvakt i Östers IF i nästan hela sitt fotbollsliv. Förutom några år i slutet av fotbollskarriären då han spelade i Växjö BK samt hösten 1997 då han kom till AIK. AIK:s målvakt Magnus Hedman hade sommaren 1997 lämnat AIK för spel i England och AIK hyrde då Claes Green som tillsammans med Anders Almgren skulle svara för AIK:s målvaktsspel. Därmed blev Claes den andre AIK-målvakten som framför allt förknippas med Öster. 1982 hade Göran Hagberg gjort ett kort gästspel, juli-oktober, för att rädda AIK undan en hotande degradering ur Allsvenskan.
- Det var Magnus Hedman som först tog kontakt med mig sommaren 1997, berättar Claes med nio års distans till händelserna. Vi var jämngamla och hade spelat i samma U21-landslag under flera år. Sedan gick det fort. Redan i juli 1997 var jag på plats i AIK, och höll på att komma för sent till första träningen eftersom jag fick punktering på väg upp till Stockholm.
Claes fick omgående gå in i laget i en historisk AIK-match, cupmatchen mot Heden från Boden. AIK vann med 13-0, AIK:s största seger genom tiderna i en tävlingsmatch. Sedan fick Claes agera reservmålvakt vid sidan av Anders Almgren fram till en match i Cupvinnarcupen, hemma mot slovenska Primorje, då Anders blev utvisad i slutet av matchen och Claes fick kliva in i målet. Claes hade inte mycket att göra på sina 25 minuter, förutom att hämta ut en boll ur nätmaskorna som en helt frispelad Rudonja i Primorje hade skjutit in. Returen i Slovenien gick till förlängning och de två mål som Claes där släppte in var han chanslös på. Det var definitivt inte Claes målvaktsspel som orsakade AIK:s pinsamma respass ur Cupvinnarcupen.
- Vi gjorde ingen bra insats men för den skull ska man inte behöva uppleva det vi gjorde på Arlanda vid hemkomsten.
Claes syftar på de så kallade supportrar som vid AIK:s hemkomst mötte laget med glåpord. Det mottagandet är något som har stannat kvar som det tråkigaste AIK-minnet inte bara för Claes Green utan även för flera andra spelare som var med till Slovenien.
Claes spelade ytterligare ett par matcher i AIK. Mot Elfsborg blev han åter inbytt i 65:e minuten, denna gång efter skada på Anders Almgren. Tio minuter före slutet fällde han Elfsborgs Moses Nsubuga och borde ha blivit frilägesutvisad. Det tyckte både tidningarna efter matchen och det tycker Claes nio år efter matchen. Men domaren Leif Sundell valde att enbart blåsa frispark. I sista matchen, borta mot Malmö FF, höll Claes nollan (det blev 0-0) men han var nog minst lika glad över att Öster samtidigt, genom att spela 2-2 mot Degerfors, undvek att åka ur Allsvenskan (förlust hade inneburit degradering och Öster kvitterade med fem minuter kvar av matchen).
AIK hade hyrt Claes under hösten 1997 och satsade inför 1998 på Mattias Asper och Lee Baxter som nya målvakter. Så Claes Green återvände till Öster efter det dryga halvåret i AIK.
- Det var en väldigt kul höst i AIK, en härlig erfarenhet. Jag trivdes jättebra i AIK och med spelarna. Det var gemytligt i omklädningsrummet, precis som i Öster. Men jag trivdes aldrig riktigt i storstaden och jag är inte nöjd med det jag presterade fotbollsmässigt.
Claes Greens styrka låg i närspelet, reaktionssnabbheten. Trots en god spänst så hade han svagheter i luftspelet och stannade ofta kvar på linjen i stället för att dominera luftrummet. Efter halvåret i AIK spelade han ytterligare några år i Öster innan han varvade ned i Växjö BK. Men när Öster 2004 fick skadeproblem på båda sina ordinarie målvakter kallades Claes in i det röda laget igen. Och han skulle nog ha fortsatt även efter 2005 om inte en förslitning i ena axeln hade omöjliggjort vidare spel.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
