Efter en halvtidsledning med 1-0 och mersmak tog det bara en dryg halvminuts spel i den andra halvleken för att segern skulle vara borta. Stefan Rodevåg fick bollen strax utanför straffområdet, ingen av våra mittbackar kom sig för med att attackera utan Rodevåg tog ett par steg och klippte till bollen, som gick in vid Daniel Örlunds högra stolprot.
Precis som i Djurgårdsmatchen såg det riktigt bra ut under den första halvtimmen. Vi spelade rörligt, bra, säkert och tog hela tiden positioner som gav bollföraren spelalternativ. Till stor del berodde detta på det nykomponerade mittfältet där Robert Åhman-Persson och debuterande Khari Stephenson dominerade och också jobbade över stora ytor. Patrik Karlsson på vänsterbacken visade också upp de kvaliteter, inte minst offensivt, som vi tidigare inte riktigt sett.
Redan i den fjärde spelminuten satte Wilton Figueiredo bollen i mål, men domaren blåste i stället frispark för AIK! Möjligen kom signalen innan bollen gick in, men eftersom vi hade bollen var domslutet ändå märkligt. Dock inte det enda märkliga under matchen. Ledningsmålet skulle dock komma, men först i den 30:e minuten och då på en straffspark. Målskytt? Markus Jonsson förstås, Markus den ofelbare.
Bägge lagen hade flera goda målchanser under de första 45 minuterna, men målvakterna var bägge riktigt bra denna kväll och ingetdera laget fick in någon boll. AIK hade ett klart övertag i bollinnehavet, men Örebros målchanser var väl så farliga som våra. Med en sämre målvakt än Daniel Örlund kunde ÖSK haft ledningen i halvtid trots vårt spelövertag.
Efter det snöpliga kvitteringsmålet blev det tidvis en hård svartgul press i jakt på ett segermål, vilket gav Örebro några farliga kontringschanser. Bägge lagen hade dessutom varsin boll i trävirket. ÖSK i den 57:e spelminuten på något som förmodligen var tänkt som ett inlägg långt ute från högerkanten. AIK hade sen en nick i ribbans underkant i den 77:e minuten.
Örebro lyckades också missa målet vid två frilägen framför ett närmast öppet mål. Det var således en ganska händelserik match och, åtminstone tidvis, riktigt rolig. Örebro SK i dag är inte det tråk- och gnetlag, som man minns från tidigare decennier.
Örlund gjorde som sagt några högklassiga ingripanden, men höll på att ställa till det för sig efter drygt 75 minuters spel, då han sprang ut ur straffområdet för att slå bort en lång passning, men där Antonen hann före och i princip hade öppet mål, men missade skottet.
Backlinjen var på gott och ont, framförallt mittbackarna verkade tidvis osäkra och villrådiga, kanske är de för lika till spelsättet för att det ska fungera. Nirre Sandberg saknades verkligen den här eftermiddagen.
Mittfältet dominerades som sagt främst av Khari Stephenson och Robban Å-P, som bägge dessutom är fysiskt starka. Kristian Haynes, äntligen tillbaka igen, var utmärkt under den inledande halvtimmen, men mattades sedan en del. Han var nära att få göra ett mål också. Dulee Johnson är oberäknelig. Han kan göra saker i Boatengklass, för att sedan bara slå bort en boll på ett närmast nonchalant sätt.
Wilton gör mycket bra och det blir ofta farligt, när han får bollen. Dessutom skjuter han mycket och i huvudsak bra. Daniel Mendes jobbar och springer, men har svårt att komma till avslut.
Gabriel Özkan gjorde också comeback efter sin skada de sista 12-13 minuterna, men fick aldrig möjlighet att skapa något.
Om Kharis och Gabis comeback var några av dagens glädjeämnen, så var det gula kortet till Wilton besvikelsen. Han fick sina tredje varning och är alltså avstängd i nästa match mot Gefle borta.
Spelarna klarade den tunga värmen bra. Domartrion verkade mer påverkade av solen och värmen.
Text: Bappe Bjuggren
|