AIK öppnade piggt och fartfyllt inför nästan 19.000 åskådare och såg efter en halvtimmes bra spel ut att kunna sätta Elfsborg på plats. Men sedan tappade laget spel och ork och tvingades till säsongens tredje hemmaförlust, 0-1 efter mål i 61:a minuten.
Det blev en tempofylld, intensiv och svängig match mellan fjolårets etta och tvåa i Allsvenskan. En match, där AIK vann bollinnehavet med 59-41 (62-38 i första halvlek!) och hade 20-14 i avslut, varav 6-3 på mål, men en match där Elfsborg gjorde det enda målet. Målskytt? Den förre AIK-spelaren Stefan Ishizaki!
Det var också en match där Gabriel Özkan fick känning av den gamla lårskadan och fick utgå efter endast 20 minuters spel. Ett spel som dittills sett mycket lovande ut. Daniel Tjernström fick en smäll på låret strax innan halvtid och fick avstå från den andra halvleken. Kanske avgjordes matchen redan i den 33:e minuten, när Johan Wiland gjorde en mirakulös räddning i sitt övre vänstra kryss på Wilton Figueiredos frispark, när publikens jubel just skulle starta.
Mycket såg ändå lovande ut. Precis som mot Trelleborg hade AIK mer boll och avslut i motståndarnas försvarszon än tidigare under säsongen, medan AIK däremot återigen slog bort för många enkla passningar på mittplanen. Ytterbackarna har inte heller hittat tillbaka till spelet från fjolåret. De kommer sällan upp i det offensiva spelet och missar fler framspelningar än i fjol. Oroväckande många spelvändningar kom av sig därför att AIK slog bort enkla passningar på mittplanen, de blev lite för korta eller för lösa. En allsvensk spelare klarar naturligtvis att ta emot en boll med ett visst tryck i! Och motståndaren får mindre tid på sig att komma emellan.
När Stefan Ishizaki efter nästan exakt en timmes spel gjorde segermålet kändes det som att matchen var avgjord. Ja, inte på planen. De svartgula spelarna satsade allt på en kvittering och en vändning av matchen, men det blev ibland lite för mycket vilja och för lite kyla. Det ska dock sägas att Elfsborg knappast är ett sämre lag i år än förra året. Det är ingen katastrof att förlora mot dem. Det som känns lite illavarslande är att det inte var deras förmåga utan mer vår oförmåga som gav dem segern. Våra skott gick alltför ofta en bit över målet. Wilton Figueiredo, som under försäsongen fick flertalet av sina giftiga skott på eller i mål, skjuter nu mest över buren. Han har knappast blivit en sämre skytt, troligen bara mer desperat. Ett skott i Allsvenskan betyder så mycket mer.
Iván Obolo och Lucas Valdemarín var nära att komma till avslutslägen, men Elfsborg var förberedda och tog dem hårt men ändå juste. Trots det var de två eller en av dem inblandade i nästan alla våra farligheter. Förmodligen tar det ytterligare två eller tre matcher innan de anpassat sig och sitt spel till det "allsvenska spelet". Kvaliteten finns där, men anpassningen tar ändå lite tid.
En tendens som är lite oroande är att AIK har börjat slå betydligt fler höga pass än under fjolåret. Vilket sänker tempot i våra spelvändningar en hel del och ger motståndarna längre tid att organisera sig på. Detta trots att både Obolo och Valdemarín är duktiga på att ta ner höjdbollarna. Det mest positiva är väl annars att Daniel Arnefjord tagit chansen, när han nu fått den. Han var vår kanske bäste spelare totalt i denna match och törs ta för sig på ett helt annat sätt än tidigare. Dessutom deltar han även mer i det offensiva spelet utan att ta några säkerhetsrisker. Kenny Pavey utsågs till matchens lirare i AIK, kanske främst för sin outslitliga kampvilja. Själv skulle jag nog valt Arnefjord.
Det kändes som att Daniel Tjernström, Wilton Figueiredo och Dulee Johnson blev åtminstone en fältherre för mycket, ibland till och med två! Viljan var stor och god, men med tre fältherrar blir manskapet alltför fåtaligt för att ge resultat. Det skiljer nio poäng till ledarlaget Elfsborg. Dock har Elfsborg spelat en match mer, men Halmstad på andra plats ligger åtta poäng före oss. Visst finns det fortfarande en liten guldchans, men den är inte större än att vi kanske ska sikta på nästa års guld i stället och ge fler spelchanser till de yngre, lovande spelarna i truppen. Utan att för den skull ge upp hoppet om årets serie! Om tre dagar möter vi Elfsborg igen, i Borås. En snar revansch skulle kännas dubbelt skön!
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
IFE Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
IFE 0-1 Spelmål 
