På förhand var det en oviss och intressant match man väntade sig, mellan Allsvenskans två formstarkaste lag. AIK inledde matchen med Mohamed Bangura på bänken, Ibrahim Teteh Bangura ensam på topp och ett femmannamittfält med Robert Åhman Persson, Helgi Daníelsson och Daniel Tjernström, för att möta Elfsborgs erkänt starka dito, lett av lagkaptenen Anders Svensson.
Inledningen av matchen präglades också mycket av AIK-tränaren Andreas Alms taktiska justering, och matchbilden karaktäriserades av tålamod och strukturerat passningsspel från bägge lagen. Hela den jämna taktiska kampen i inledningen, ackompanjerad av ett fantastiskt publiktryck från 18 815 åskådare, tog dock ännu en intressant twist när Stefan Ishizaki spelade fram Lasse Nilsson i fjärde matchminuten, och Nilsson fick, till synes lite väl enkelt, pricka in 0-1 med ett välplacerat skott vid bortre stolpen.
Därefter tog matchen i princip vid där man hade förväntat sig den, två konstruktiva lag som försökte skapa långa anfall och successivt trycka tillbaka motståndaren, men där bägge lagen låg väl samlade i försvarsspelet och ytterst sällan gav motståndarna några som helst utrymmen för avslut. Tiden direkt efter målet var det Elfsborg som hade ett litet spelövertag, men när matchen var runt 20-25 minuter gammal tog AIK över mer och mer av matchbilden. Men de heta målchanserna var som sagt ytterst få. Var gång AIK försökte att manövrera sig fram genom det samlade Elfsborgsförsvaret blev Teteh Bangura alldeles för isolerad i sin forwardsposition, och hade svårt att göra något av de bollar som kom. Här kom också så småningom den förändring som var nödvändig för att skapa några som helst farliga målchanser; innermittfältarna hittade efter hand in med kontinuerliga löpningar mot boråsarnas backlinje, och lyckades ibland riva upp en del ytor som hade gått att skapa någonting ur.
Men trots att AIK överlag var ganska ofarligt, och Elfsborg i sin tur skapade väldigt få chanser även de, till synes nöjda med sin ledning, så var det en taktiskt intressant och spännande fotbollsmatch mellan två uppenbart starka allsvenska lag. AIK:s bästa chans i den första halvleken kom efter en dryg halvtimmes spel, när Martin Mutumba fick till ett bra inlägg mot Teteh Bangura, bollen gick dock tätt utanför den första stolpen. Något mer uppseendeväckande i målchansväg hände egentligen inte i den första halvleken.
Den andra halvleken inleddes i ett ganska lågt tempo, vilket Elfsborg säkerligen var nöjda med, och flitigt bidrog till genom sina beslut. AIK var bättre offensivt, och något vassare i sina anfall i den andra halvleken, men särskilt många målchanser skapade man inte förrän i slutminuterna. En viktig åtgärd för att bli farligare framåt gjorde Andreas Alm efter en knapp timmes spel när Robert Åhman Persson fick kliva av och ersattes av Mohamed Bangura, som enligt Alm fick spela så länge som hans fot klarade, efter en tidigare skada.
Dagens stora glädjeämne för alla AIK:are kom dock sex minuter senare, när Gabriel Özkan fick hoppa in och göra sin första allsvenska match på nästan ett år. AIK tryckte på allt mer mot slutet av matchen och målkung Bangura fick ett bra läge att kvittera i den 83:e minuten när Elfsborgs målvakt Ante Covic var lite ur position, men Teteh fick ingen träff på avslutet och gick mållös för andra matchen i rad. Bäst i hemmalaget var Daniel Tjernström och Niklas Backman, som båda stod för genomgående gedigna insatser. Även vikarierande högerbacken Per Karlsson skall ha en eloge för sin insats.
Elfsborg vann alltså med matchens enda mål, vilket innebar andra hemmaförlusten för säsongen för AIK, en match mellan två mycket bra lag, inför en imponerande publik, som kunde slutat hur som helst. Det enda som egentligen inte imponerande, var den blåklädde rättsskiparen Michael Lerjéus.
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
IFE 0-1 Spelmål 
AIK Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
