Naturligtvis var förutsättningarna inför matchen de att AIK var jättefavoriter, något som inte minst Hafnarfjarðar varit klara med i uttalanden inför matchen. Från islänningarna kunde vi vänta oss ett lågt försvarsspel och vassa kontringar, och så såg matchen i mångt och mycket ut också. Redan i matchinledningen var det tydligt att bollinnehavet till stor del skulle komma att tillhöra AIK, som spelade sitt sedvanliga tålmodiga passningsspel och använde sig mycket av kanterna för att hitta in i offensivt straffområde. Hafnarfjarðar spelade inledningsvis många långbollar mot Atli Guðnason på sin vänsterkant, men gick successivt över till att mer och mer spela raka bollar mot snabbe forwarden Albert Brynjar Ingason.
Målchanserna var det dock i stort sett enbart AIK som stod för, ett bra läge tidigt i matchen fick Lalawélé Atakora i den tolfte minuten på ett lågt inlägg från Viktor Lundberg som passerade flera med- och motspelare innan Atakora satte foten till, bollträffen blev dock tämligen tam och avslutet smet strax utanför målburen. Knappt tio minuter därefter borde AIK kanske tagit ledningen, när man skapat ett trippelläge i offensivt straffområde, där framför allt Celso Borges fick ett helt fritt läge att avsluta från nära håll, men islänningarnas målvakt Gunnleifur Gunnleifsson var stabil matchen igenom, så även denna gång.
På det sättet lunkade matchen på, AIK hade mycket bollinnehav, försökte dyrka upp Hafnarfjarðars försvar och lyckades några gånger skapa farliga chanser. Bortalaget försökte hela tiden med raka långbollar mot forwards, ibland åstadkom man någon spelvändning, men sällan några farligheter. AIK skapade ytterligare några chanser genom skott från bland annat Daniel Gustavsson och Viktor Lundberg, men antingen stod Gunnleifsson i vägen, eller så var avsluten missriktade. Istället var det gästerna som skulle ta ledningen, i den 40:e minuten, när Atli Guðnason fick bollen strax utanför straffområdet efter att Robin Quaison dribblat ifrån sig bollen tätt utanför eget detsamma. Guðnason klippte till med högern, bollen ändrade riktning på Robert Åhman Persson och ställde Ivan Turina i målet, 0-1 var ett faktum. 5 840 åskådare på Råsunda vädrade sitt tydliga missnöje med underläget och AIK:s oförmåga att få bollen i mål.
Den andra halvleken inleddes på det enda sätt som alls kunde vara tänkbart: en tydlig offensiv från AIK. Knappt sju minuter in i halvleken skapade man också en bra möjlighet när Lalawélé Atakora tog sig in i straffområdet och fick till en bra lyftning mot den bortre stolpen, där Daniel Gustavsson inte riktigt nådde fram. Men fyra minuter därpå skulle kvitteringen komma. Återigen låg Atakora bakom inlägget, efter att han vänt upp på kanten och ställt in siktet på en aningen omarkerad Viktor Lundberg centralt i straffområdet, inlägget satt perfekt på Lundbergs panna och nicken satt välplacerad till vänster i målet, otagbart för Gunnleifsson som till slut fick kapitulera. Därefter inledde AIK en, förvisso ganska kort, period i matchen där man lyfte laget högt, spelade med ett högt tempo och visade stor kreativ förmåga, och under denna period fick Hafnarfjarðar i princip bara rensa undan bollen i desperation när man vunnit den.
Men ganska snart återgick matchen till det något lägre tempot, där det fortsatt dock var AIK som styrde och ställde, men där islänningarna ändå via spelvändningar lyckades skapa några chanser, samtidigt som AIK hade lite svårt att komma till avslut. Gästernas bästa möjlighet kom i matchminut 63 när Emil Pálsson fick ett närmast fritt läge att avsluta från en något snäv vinkel till vänster i straffområdet, avslutet vart dock tämligen tamt och gick utanför den bortre stolpen. Mot slutet av matchen, när AIK försökte att trycka på för ett segermål, sjönk tempot väsentligt som en följd av flertalet liggande islänningar och en del intressanta ageranden från den belgiske domaren. AIK skapade några chanser, men tämligen få avslut mot, för att inte säga på, mål.
Text: Jonathan Bjuggren
|