Stinsen Blomqvist debuterade i AIK under det första allsvenska spelåret 1924-25. Han började som center men blev under slutet av 1920-talet en pålitlig inner. Stinsen Blomqvists allsvenska premiär 2 juni 1925 beskrevs som "kanske ett centerfynd, laget har fått ett prima vänsterinnerämne". Våren 1929 ingick han i "laget som gjorde det omöjliga". Det var då som AIK i slutet av april, efter 3-4 förlusten mot GAIS, bedömdes som "dödsdömt" i kampen om ett nytt allsvenskt kontrakt. Men AIK reste sig och, med Ernst Blomqvist i laget, tog elva poäng av tolv möjliga och klarade sig kvar i Allsvenskan. I en av dessa matcher, mot Westermalms IF i maj 1929, fick Ernst en pokal som pris för matchens bästa spelare. Men under hela denna tid hade Ernst svårt att kombinera sitt arbete på SJ (som innebar mycket resande och obekväma arbetstider) med träning och spel i AIK. Så ett år senare bytte Ernst AIK-tröjan mot Hagalunds IS.
Ernst "Stinsen" Blomqvist var en mycket teknisk vänsterinner. Den legendariske Hagalundsledaren "Bagarn" Winblad menade att Stinsen var den bästa liraren och teknikern i Hagalunds historia (och då har ändå en sådan spelare som Sune "Mona-Lisa" Andersson spelat i Hagalunds IS). Så småningom bar det, via arbetet, upp till Norrland där Ernst bland annat hjälpte Bodens BK fram till ett Norrlandsmästerskap (på den tiden fick inte Norrlandslagen vara med i det svenska seriesystem som kunde innebära avancemang till Allsvenskan).
Efter de aktiva fotbollsåren lämnade Ernst Blomqvist idrottsbanorna. Han fortsatte inte som tränare eller ledare och det var sällan man såg honom i någon motionsidrott, förutom när han lekte fotboll med barnen. Sonen Ingvar Blomqvist, som kom att spela i AIK:s reservlag och Vasalunds IF, har bara fint att säga om sin far:
"Vi hade en fin uppväxt. Pappa var tystlåten, han pratade inte så mycket men han var omtyckt av alla".
Ernst Blomqvist hade efter den aktiva tiden inte så mycket kontakt med gamla AIK:are, däremot med Malmö FF:s legendariske målvakt Helge "Gripen" Bengtsson. Båda var lokledare på SJ och kom att arbeta tillsammans. På fritiden var det kolonilotten i Tomteboda som var Stinsens favoritställe. Den, och framför allt familjen, var det viktiga i Ernst "Stinsen" Blomqvists liv.
Text: Anders Johrén (2002)
|