Gabriel Petrovic, uppvuxen i Solna och AIK:are sedan tidiga år, kom som 9-åring till AIK och gick hela vägen från pojklag, via junior- och utvecklingslag upp till A-laget. Till en början var det framför allt under sommarmånaderna och någon gång per vecka som han tränade med A-laget. Tävlingsdebut gjorde han 17 år gammal i Intertotocupen hemma mot Carmarthen Town och "Gabbe" gav AIK ledningen med 1-0 i 27:e minuten.
Gabriel gjorde en utsökt debut och följande skrevs på aik.se: "1-0 kom efter frispark från Sharbel Touma som debutanten Gabriel Petrovic kunde slå in vid målvaktens vänstra stolpe. Samme Gabriel stod för ett förstklassigt förspel till 2-0 då han drev bollen förbi större delen av Carmarthen-försvaret innan han lade ut bollen till Sharbel Touma på vänsterkanten som spelade fram till en helt frispringande Patric Andersson som bara hade att sätta bollen i öppet mål. Så mycket vackrare än så kan ett mål inte göras."
Gabriel minns sex år efter matchen att "det var en drömdebut och det kändes riktigt bra att få göra det första målet".
Lika rolig blev inte den allsvenska debuten. Det var mot Elfsborg i säsongspremiären 2002 och Gabbe blev inbytt i 73:e minuten vid ställningen 0-0. Han fick uppgiften att spela högerback, en position han inte var van vid då han normalt spelade defensiv mittfältare. Det blev ingen bra allsvensk debut för Gabriel. Han stod för flera misstag när Elfsborg i slutminuterna pressade på och gjorde två mål.
- Jag gjorde en dålig match. Det var tungt och jobbigt en tid efter. Jag var inte förberedd på att det kunde gå så illa.
Det dröjde fyra månader innan Gabbe åter blev aktuell för allsvenskt spel. Han fick då göra sex inhopp under en period när AIK:s spel hade gått i baklås. På dessa matcher var det egentligen bara mot Örgryte (25 augusti) han fick tillräckligt med speltid för att kunna göra sig själv rättvisa. Han fick då gå in i halvtid, gjorde en riktigt bra andra halvlek, men måste utgå i slutminuterna på grund av en stukad fot.
Vintern 2003 insjuknade Gabriel i twar och var borta från träning i tre månader. Då blev det helt naturligt svårt för honom att ta en plats i AIK:s namnkunniga lag och i maj tog han själv initiativ till att bli utlånad till Väsby. 2004 spelade han i AIK:s samarbetsklubb Café Opera och 2005 var han tillbaka i det AIK som året före hade åkt ur Allsvenskan.
- Det blev ett lärorikt 2005, ett roligt år med matcherna mot Gais (3-3) och Västerås SK som toppar. Vi hade jättebra tränare och jag tror inte att så många andra tränare hade klarat att ta upp AIK i Allsvenskan. Men det finns många bra personer på rätt positioner i klubben så jag tror att AIK:s framgångar kommer att fortsätta.
För Gabriel var tiden i AIK över. 2006 gick hans fyraårskontrakt med klubben ut och han spelade sedan ett år i den finska ligan, för IFK Mariehamn.
- Det var ett bra år. Mariehamn är en liten klubb med finska mått mätt och vi lyckades komma femma i ligan, en stor prestation. Den åländska omgivningen erbjöd också möjligheter till att fiska, något som jag uppskattar, så det fungerade bra för mig.
2007 är Gabriel tillbaka i Stockholm. Han spelar för Väsby United och utbildar sig till naprapat på Naprapathögskolan.
Gabriel var bara 18 år när han gjorde sina sju allsvenska matcher för AIK. Han var en bra passnings- och lagspelare medan den bristande snabbheten var en orsak till att han inte kunde etablera sig i AIK:s startelva. Det hindrar inte att han fortfarande har en "bra känsla för AIK" och att vi i Gabriel Petrovic, oavsett framtida med- och motgångar på fotbollsplanerna, nog kan räkna med att han även i fortsättningen följer AIK, i med- och motgång.