Ragnar Blom

Ragnar Blom växte upp i Avesta men blev Hammarbyare för livet. Totalt spelade han nio år i Hammarby (och han var dessutom verksam många år i bandy, både som spelare och tränare, det sistnämnda i elva år) med ett tvåårigt gästspel i AIK. På dessa två år spelade han tre allsvenska matcher, tre matcher som Ragnar 55 år senare har tydliga minnen från. Och det som världen minns av Ragnar Blom som fotbollsspelare är det utmärkta tillslaget, snabbheten, det hårda arbetet, och svårigheten för motståndarna att ta sig förbi Ragnar på sin högerback.

Observera att detta inte är samme Ragnar Blom som i många år, 1914-40, verkade som ledare i AIK både i fotboll, ishockey och bandy.

Ragnar Blom växte upp i Avesta och gick redan som 15-åring in i Avesta IF:s A-lag både i fotboll och bandy. Staden hade också ett bra läroverkslag i vilket Ragnar tillhörde förgrundsfigurerna. Vid krigsutbrottet tog Ragnar värvning i flottan, ubåtsvapnet, där han var kvar under hela kriget. Därmed fick storklubbarna, till att börja med Hammarby IF, upp ögonen för Ragnar. Han började att spela i IK Sture, där AIK-legenden "Pära" Kaufeldt var tränare en gång i veckan (han tränade framför allt Hammarby IF detta år och hade IK Sture "vid sidan om"). Pära insåg snabbt att Ragnar "var för bra för att spela i Sture" och det blev en snabb övergång till Hammarby, laget som för resten av livet skulle vara Ragnars favoritlag.

Ragnar spelade under Hammarbytiden högerback och högerhalv. Han hade ett bra tillslag på bollen (han slog till exempel många utsparkar och frisparkar). Han var snabb och jobbade hårt men var inte så teknisk. Och som högerback lät han inte många komma förbi. Han bästa år som fotbollsspelare var med Hammarby i division 2 1943-44. Då lockades han av Allsvenskan och AIK. Ragnar gick över till AIK 1946.

Ragnar Blom spelade tre allsvenska matcher för AIK 1946-47 och 55 år senare har han klara minnen från alla dessa matcher. Debutmatchen mot Degerfors IF (2-1 till AIK) var hans bästa match med utmärkt kritik i tidningarna dagen efter. I matchen mot Djurgården (1-1) blev det i samband med Djurgårdens kvitteringsmål ett missförstånd mellan Gustav Sjöberg och Börje Leander och Börje fick en ordentlig utskällning av "Gurra" (de två har dock i alla tider varit utmärkta vänner). Strax därefter hade Ragnar chansen att avgöra matchen. AIK fick en hörna och Ragnar, som högerback, gick högt upp i Djurgårdens straffområde, fick bollen i öppet läge när han drog till med vristen och missade målet. "En enkel bredsida hade varit mål", minns Ragnar ögonblicket när han kunde ha blivit derbyhjälte. I sista matchen borta mot Hälsingborgs IF blev Ragnar fullständigt bortspelad. Men samtidigt fick han dålig hjälp från sina medspelare (Harry Nilsson gjorde till exempel inte heller någon bra match) och Ragnar stod ofta ensam mot HIF:s vänsterytter och center. Efter den matchen fick Ragnar inga fler möjligheter i A-laget. Han lämnade AIK och efter ett par år i Sundbyberg var han med om att spela upp Hammarby i Allsvenskan 1954.

Ragnar var också duktig i bandy. Han blev allsvensk i två klubbar (AIK och Hammarby IF) och spelade även i Djurgårdens IF. 1957-63 och 1967-71 var han tränare för Hammarbys bandylag. Som ung var han en lovande friidrottare (610 i längd som bästa resultat) och han tyckte också om att spela schack. Efter sina fem år i flottan var han från 1946 Televerket trogen hela livet. Från början var han montör men kunde, genom att satsa på olika utbildningar, så småningom bli vikarierande sektionschef. På äldre dagar motionerar Ragnar genom skridskoåkning och skogspromenader. Han bor i ett hus i Tungelsta och tillbringar en del av sina somrar i en stuga norr om Sollefteå. Hammarby är fortfarande viktigt även om åtta barnbarn (varav några från egna och sin bortgångne frus tidigare förhållanden) och ett barnbarnsbarn nog intar en mer betydande plats i Ragnars liv.

I Avesta Tidning, 30 december 1989, finns en stor artikel om Ragnar Bloms liv.

Text: Anders Johrén (2001)