Rolf Lindgren

Rolf Lindgren kom från Hagalunds IS och spelade ett år i AIK. Det blev fem minnesvärda matcher, fyra allsvenska med tre vinster och en oavgjord, samt en träningsmatch, första halvlek, mot Inter på San Siro i Milano. Han var vänsteryttern med stor talang, han beskrevs som en "Backman-typ" efter Lennart Backman, men han hade svårt att anpassa sig till seriösa AIK.

Rolf Lindgren växte upp i Hagalund och spelade fotboll, ishockey och bandy i Hagalunds IS. Han var den store talangen som värvades av AIK, genom ledaren Rune Wiberg, när AIK hade tagit steget upp till Allsvenskan 1962.

Det blev bara ett år i AIK men exakt 40 år senare kommer Rolf ihåg det mesta från de fem stora matcher han var med i. Det började med ett träningsläger i Italien där AIK mötte Inter i en träningsmatch på San Siro i Milano 10 mars.
- Jag spelade första halvlek, det var mycket folk på läktarna och min största upplevelse i fotbollslivet.

Några av Rolfs lagkamrater minns också hur Rolf lade ut sin snus mitt framför hedersläktaren, något som även Rolf, när han påminns, kommer ihåg.

Det blev fyra allsvenska matcher för Rolf Lindgren. Tre vinster och en oavgjord vilket innebär att Rolf har ett av de högsta allsvenska poängsnitten i AIK:s historia. Här är matcherna med Rolfs egna kommentarer:

Örgryte IS-AIK 2-3:
- Jag var nervös så in i h-e. Och det var ingen höjdarmatch jag gjorde.
AIK-IF Elfsborg 1-0:
- Då gick det bättre. Jag lade den målgivande passningen till Sören Häggström, en klackhistoria och mycket snyggt. Det var min bästa match i AIK-tröjan.
AIK-Djurgårdens IF 1-1:
- Även då lade jag en målgivande pass, åter med Sören Häggström som målskytt. Då gick också ena målet sönder, målnätet lossnade. Och mycket publik på läktarna, över 38.000.
Hälsingborgs IF-AIK 1-2:
- Ingen torsk här heller. Men jag fick inte ut allt jag hade, jag hade mer att ge. Det lossnade sedan i Väsby där jag var som allra bäst.
Det var våren 1963 som var Rolfs stund i AIK. På sommaren gjorde han repmånad och fick senare en allvarlig magsjuka. Det bidrog till att han aldrig kunde återta sin plats i laget. Han lämnade AIK för Väsby IK där han också spelade ishockey. I bandy spelade han då i Rosersbergs IK, en klubb han senare blev spelande fotbollstränare i. Och trots att Rolf aldrig spelade i högsta serien i ishockey tyckte han att ishockey var roligare än fotboll.

Rolf Lindgren var lite av en "Backman-typ". Han hade spelsinne, ett bra skott men var, som han själv säger, lite "halvlat". Jim Nildén, 1960-talets store spelare i AIK, menar att "Rolf Lindgren hade en stor talang men han kunde inte anpassa sig till seriösa AIK".

Som liten knatte såg Rolf de flesta AIK-matcher från Råsundas södra läktare. Sedan han fyllt 60 år ser han någon AIK-match om året, kolonilotten lockar mer än Råsunda. Men som AIK:are från tidig barndom sätter Rolf Lindgren extra stort värde på att, som en av cirka 500 personer, ha varit allsvensk fotbollsspelare i AIK.

Till sist vill Rolf, som sedan länge är blodgivare, slå ett slag för följande slogan: "Guld är bra, liv är bättre, ge blod."

Text: Anders Johrén (2003)