1964 började AIK se sig om efter en ny reservmålvakt bakom Arne Lundqvist. Den tidigare reservmålvakten, Börje Fridlund, var färdig tandläkare, lite rädd om händerna, och kunde inte räknas med som reservmålvakt. Spioner från AIK hade då uppmärksammat Gunnar Lund, långt däruppe i Norrbotten. Gunnar hade spelat i Nordsveriges lag och gjort bra insatser med sitt spel, ofta långt utanför straffområdet.
AIK:s lagledare Bruno Nyberg ringde upp Gunnar och bad honom komma ned och provspela med AIK.
- Det var spännande, minns Gunnar nästan 40 år senare. Jag åkte ned, fick bo på hotell och titta på Kar de Mumma-revy. Jag var med i en match på Stora Mossen, i Helges Cup, och grabbarna i laget ljög ihop för omvärlden att jag hette Ivar Annas från Stenkyrka på Gotland. Det var ju ett påhittat namn och ingen uppe i Kalix visste att jag hade spelat för AIK.
- Sedan fick jag följa med på träningsläger till Italien. Vi mötte Milan i en träningsmatch på San Siro och jag stod hela matchen. Det var fantastiskt att Lappen fick komma ned och skaka hand med Nisse Liedholm.
- Några månader senare, sommaren 1964, skrev jag på för AIK. Det började med två bortamatcher i Tipscupen, mot Sarajevo och Bratislava. I Bratislava hade de hårda, pumpade bollar som kändes som stenkulor.
När Allsvenskan började på hösten var Gunnar reserv bakom Arne Lundqvist och han hade bestämt att åka hem efter säsongen när AIK meddelade att man nästa år skulle åka på en Fjärran Östern-turné. Gunnar skulle få åka med om han stannade kvar i AIK.
- Så jag blev lurad att vara kvar ett år till.
Gunnar var reserv bakom "Lunkan" hela 1965 men han fick följa med på drömresan i österled.
- Efter en match i Mässcupen, mot Servette, åkte vi till Teheran, Bangkok, Singapore, HongKong, Tokyo och Kyoto. En fantastisk resa för en lapp som jag.
Trots resorna hade Gunnar hela tiden hemlängtan till sitt Kalix. Men han hängde med även 1966. Och då kom framgångarna. Det började med att Gunnar fick stå en halvlek mot världsmästarna Brasilien när brassarna laddade upp inför VM i England. Matchen spelades på Stockholms Stadion (Råsundas gräsmatta höll på att läggas om) och direkt efter avspark slog Pelé en lång lyra mot en för långt ute stående Gunnar Lund. Gunnar lyckades med minsta marginal tippa bollen i ribban och ut till hörna.
- Pelé berättade efteråt att han hade gjort flera sådana mål. Och han sade att "AIK:s målvakt räddade 2-3 givna mål". Men jag släppte också in ett par mål. Det är inte många som kan säga att de har släppt in mål från både Pelé och Garrincha.
Hösten 1966 blev Gunnar Lunds stora stund i fotbollsvärlden. Han konkurrerade ut Arne Lundqvist och var AIK:s ordinarie målvakt hela hösten, en höst som slutade med att AIK kom 3:a i Allsvenskan. Till 1967 lämnade Arne Lundqvist AIK för IK Sleipner och Leif Hult, från Skåne, anslöt som ny målvakt.
- Då tänkte jag att jag skulle fara hem till Kalix, men hur det var så stannade jag ett år till.
Leif Hult och Gunnar Lund turades om på målvaktsposten. Det blev inget lyckat drag. Ingen av målvakterna imponerade och Ingemar Ingevik, AIK:s tränare 1967-68, menar att "med en bra målvakt hade AIK kommit högre upp i tabellen". Gunnar hamnade rejält i skottgluggen i en augustimatch hemma mot Hälsingborgs IF. Han hade några veckor tidigare blivit skadad i en match mot IFK Norrköping, ett knä i ryggen gjorde honom halvt förlamad. I matchen efter förlorade AIK med 0-5 mot Örgryte IS efter en tveksam insats av Leif Hult som hade fått nya skadeproblem. Gunnar kallades in mot Hälsingborg, trots att ryggskadan inte var ordentligt läkt.
- Jag fick ryggmärgsbedövning och testades dan före matchen. Jag kände mig rejält stel men Bruno Nyberg, lagledaren, sade att "vi chansar".
Matchen mot Hälsingborg slutade 3-4 efter flera tveksamma ingripanden av Gunnar. Det värsta var en ganska lös bakåtpassning från Björn "Lill-Garvis" Carlsson som Gunnar släppte in mellan benen. I tidningarna dagen efter kunde man läsa om "Lunds tavelgalleri" och Idrottsbladet hånade öppet Gunnar för hans insats.
- Det stod inte ett ord om min skada och jag fick inget stöd från omgivningen eller lagledning. I h-e, inte ville jag vara kvar under sådana omständigheter. Tord Grip var den ende som pratade med mig och stöttade mig i den här situationen.
Trots misslyckandet mot Hälsingborg fick Gunnar fortsätta i målet tills Leif Hult kom tillbaka från sin skada. Gunnar stod sedan 1968 till AIK:s förfogande samtidigt som han avslutade sin idrottsledarutbildning på Bosön. Men när den var klar fanns inget som kunde hindra Gunnar från att flytta hem till Kalix.
- Men trots att jag ofta längtade hem till Kalix så har jag mest fina minnen från AIK-tiden. Det var enorma upplevelser. När jag ser matcher på TV från Råsunda brukar jag säga till mig själv att där har jag spelat och där har jag haft min hemmaplan. Jag följer AIK från TV:n, både i ishockey och fotboll.
Gunnar Lunds starka sidor var utespelet, inlägg och hörnor. Han var mindre bra på utkast och utsparkar. Gunnar gick ofta långt ut, till och med utanför straffområdet och det var inte ovanligt att han fick ta ojusta medel till buds när han utanför straffområdet blev överspelad.
- Frilägesutvisningar fanns inte på den tiden så det brukade räcka med en varning. Fast i AIK spelade jag försiktigare.
Gunnar Lund upplevdes som lite speciell av sina lagkamrater. En härlig människa, norrlänningen med sitt alldeles speciella sätt. Före en reservlagsmatch mot Djurgården på Stadion var det ombyte på Råsunda och Gunnar kom sent. De andra väntade på honom men Gunnar sade bara lugnt: "Blev lite sent på Televerket", med sin oefterhärmliga Kalixdialekt. På höstarna tog han ledigt ett par veckor för att åka hem till Kalix, träffa familj och vänner, och för älgjakten.
- När hemlängtan blev för stor brukade jag läsa en av Verner von Heidenstams dikter, "Jag längtar hem". Det kändes rätt in i hjärtat.
Tillbaka i Kalix efter AIK-tiden kan Gunnar ägna mycket tid åt det han älskar allra mest; familjen, naturen, fisket och jakten. Men även golfspelandet som har blivit en viktig del i familjen. Sedan 1983 arbetar Gunnar som skolvaktmästare i samma skola där hans fru arbetar som lärare och där alla barnen har gått i skolan.
2003 bor Gunnar Lund i Stråkanäs, 4 kilometer från Kalix. Gunnar hälsar att gamla fotbollskamrater är mer än välkomna om de har vägarna förbi. Det är bara att knacka på hos någon i Stråkanäs så kan de visa var Gunnar bor.
Text: Anders Johrén (2003)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
