Bo-Lennart Jepsons fotbollsintresse grundlades tidigt. Redan i de tidiga skolåren var det fotboll som gällde på raster och fritid. Som 11-åring började Bo-Lennart i IF Elfsborgs ungdomslag och så småningom fick han där smaka på A-lagsspel, dock aldrig i någon allsvensk match. Istället lånades Bo-Lennart ut till Västra Frölunda i samband med att han gick sin utbildning i Göteborg. Han spelade då mittback men trots detta var han i toppen på lagets interna skytteliga. De sista två åren blev han vald till Frölundas bäste spelare, detta i dåvarande division 2. När så Bo-Lennart i december 1973 fick ett jobb som ekonomichef i Stockholm så hörde alla de stora stockholmsklubbarna av sig. Men det var AIK som var mest seriöst. AIK-ledaren Bruno Nyberg tog kontakt med Bo-Lennart och AIK kunde bland annat ordna med bostad. |
AIK hade 1974 en fantastisk spelartrupp. Många var födda kring 1948 samtidigt som det fanns en del yngre spelare som hade kommit från de egna ungdomsleden. Träningarna var intensiva och höll hög kvalitet. Varje vecka spelades prestigefyllda internmatcher mellan A- och B-laget, så intensiva att man var tvungen att kalla in domare. Det var träning tre-fyra gånger per vecka, först 1976 infördes en eftermiddagsträning varje vecka. Bo-Lennarts allsvenska debut skedde borta mot IK Sirius. Börje Leback sträckte sig och fick utgå varvid Bo-Lennart, som börjat matchen på avbytarbänken, kom in. Han gjorde en bra match. Det blev en del dueller med förre AIK:aren Björn "Lill-Garvis" Carlsson. Bo-Lennart gick segrande ur de flesta. Bo-Lennart hade också en nick i ribban, en av totalt fyra träträffar under sin AIK-tid (men han gjorde aldrig något mål). 1974, och speciellt våren 1974, gick det mesta AIK:s väg. AIK hade två utomordentliga mittbackar i Börje Marcus och Jan-Olof Wallgren vilket gjorde det svårt för Bo-Lennart att ta en ordinarie plats som mittback. Det skulle ändå bli 20 allsvenska matcher för Bo-Lennart under sin treårsperiod i klubben. Hans bästa match var den borta mot Spartak Moskva i UEFA-cupen 1975. Spartak vann visserligen med 1-0, men det mesta stämde för Bo-Lennart i den matchen. Just hösten 1975 var Bo-Lennarts bästa period i AIK då två andra, för Bo-Lennart, lyckosamma matcher spelades i Svenska Cupen mot Hammarby IF och Åtvidabergs FF. Våren 1976 fick Bo-Lennart en allvarlig knäskada som gjorde att han var tvungen att vila i fyra månader. Efter 1976 års säsong lade han skorna på hyllan för att prioritera sitt arbete.
Bo-Lennart Jepson spelade framför allt back och som sådan var han hård, bra på huvudet och hade ett bra skott (i Västra Frölunda lade Bo-Lennart alla straffsparkar och många frisparkar). Han hade förmågan att koncentrera sig (vilket en vinst i en trixningstävling i AIK visade) och det kompenserade hans bristande snabbhet.
Bo-Lennart minns många händelser och människor från sin tid i AIK. Den spelare som gjort störst intryck är Sven Dahlkvist. När Sven 1974 kom till AIK var han orutinerad och ett oskrivet kort. Ingen trodde på honom. AIK-ledarna ville skicka honom tillbaka till Dalarna men spelarna vädjade om att ge "Dala" en chans. Sven, som för övrigt ofta fick dela rum med Bo-Lennart på AIK:s resor, fick stanna och han utvecklades på ett helt fantastiskt sätt. Han blev landslagsman, fick Guldbollen och blev senare en stor ledare i Örebro SK. Bland de lite mer okända spelarna vill Bo-Lennart lyfta fram Manni Thofte. Manni drev en sportaffär, var en av Sveriges bästa utförsåkare samtidigt som han spelade fotboll i AIK.
Av alla de händelser som utspelades i AIK väljer Bo-Lennart att plocka fram denna:
- AIK mötte Örgryte borta 1975. Yngve Leback fick en varning tidigt i matchen och i andra halvlek ruffade Yngve igen. Men Börje Leback, tvillingbrodern, var också inblandad i situationen och när domaren kommer framrusande med det gula kortet ställer sig Börje upp med skamsen min och försäkrar att han inte ska göra så igen. Börje fick varningen och Yngve klarade sig från utvisning.
Bo-Lennarts första barn, Bo-Rickard, var en av sju (eller möjligen åtta) pojkar som spelarna i AIK blev pappor till under hösten 1975. Det andra barnet, Anna, har blivit en av AIK:s förgrundsfigurer på bandyplanen där hon bland annat varit med om att vinna tre SM-guld.
Efter fotbollskarriären har Bo haft en framgångsrik civil karriär och han har varit vice ordförande i både AIK Fotbolls styrelse och i AIK Fotbollförening 2003-04.
Text: Anders Johrén (2001, 2007)
|