Sven Andersson, "Svenne Vrålis", var en centerhalv av den gamla modellen som verkligen kunde rensa undan. När motståndaren kom inom fem meters räckvidd vrålade Sven: "Håll dig undan för nu smäller det". Säker straffskytt i fotboll. Blev som målvakt svensk mästare i bandy.
SVEN ANDERSSON - AIK:s STÖRSTE KÄMPE
Sven Anderssons storhetstid inföll under 1930-talet. Han var en av stöttepelarna i det lag som vann Allsvenskan i fotboll 1932 och 1937. Som målvakt blev han svensk mästare i bandy för AIK 1931.
Sven Andersson började i Hagalunds IS, där han spred skräck och fasa genom sin oräddhet, sitt obändiga fighterhumör och en uppsyn som ibland kunde skrämma livet ur den ytter han satts att bevaka. En och annan av dessa flyers på kanten dristade sig till att dribbla av Svenne i matchens inledningsskede. Det skulle de aldrig ha gjort. När de försökte samma nummer nästa gång, möttes de dels av ett varningens ord som gjorde att de drog undan benen och dels av en hård men juste tackling, som inte sällan slutade med att de efter en elegant glidflykt landade på kolstybbens sjätte bana. Det fanns mycket betong i de muskler och den vilja Sven Andersson satte in för att stoppa sina motståndare.
"Många tycks ha fått för sig att Svenne spelade ojuste", sa hans mångårige lagkamrat, finspelaren Erik Almgren. "Jag spelade hundratals matcher tillsammans med Sven Andersson och såg honom satsa sig själv på det mest fabulösa sätt, men inte en enda gång försökte han avsiktligt skada en motspelare. Svenne var stark och hård - men hårdast var han mot sig själv. Han gav allt i varje situation. Det sporrade hans lagkamrater att göra detsamma", sa Erik Almgren.
Svenne var en oslipad diamant både på och utanför planen. Han trivdes inte i de fina salongerna, men tog sitt ansvar som lagkapten i AIK och landslaget med ett allvar och en värdighet som imponerade. Det öknamn han fick bära genom åren var orättvist och missvisande. Personligen har jag aldrig kunnat förmå mig att säga eller skriva det, även om jag kan förstå att "Svenne Vrålis" hade sitt ursprung i den inlevelse i spelet, som gjorde att han på planen med tordönsstämma gav råd, uppmuntran och kritik till sina medspelare och - som sagt - ett och annat hotfullt varningsord till motspelare, som verkade att kunna psykas.
Sven Andersson slog igenom som vänsterback. Tillsammans med exhälsingborgaren Massa Alfredsson bildade han ett av de starkaste backpar som existerat i svensk fotboll. Jag kan egentligen bara erinra mig en enda gång då de helt misslyckades att stoppa motståndarforwards med sitt effektiva samspel. Mot Arsenal på Stadion 1931.
Svenne och Massa hade bestämt sig för att David Jack och de andra engelska berömdheterna inte var värre fenomen än att man kunde skrämma dem genom ett par ordentliga "bröstvärmare" i början av matchen. Redan efter några minuter klämdes den elegante högerinnern David Jack mellan sköldarna. "Nu kommer han väl inte tillbaka i första taget", tänkte de. Men det var precis vad han gjorde. Då bollen kom till David Jack nästa gång höjde han på ögonbrynen, tog några steg framåt, mixtrade med benen och svängde med kroppen så att Massa lurades i väg åt höger och Svenne åt vänster, varpå han dundrade in 1-0 så att Eivar Widlund i målet aldrig hann uppfatta att bollen gått förbi honom. Arsenal vann sedan med 5-0.
Sven Andersson tillhörde de fotbollsspelare som i klubblaget är hatade av publiken (på bortaplan) men älskade i landslaget. Effektiv, hård, uppoffrande och skicklig. Hade en fantastisk stöt på bollen. Det som på sin tid kallades "en befriande spark", då försvararna klarade upp trassliga situationer genom att tjonga iväg bollen 50-60 meter från det egna straffområdet. I många år var det Sven Andersson som sköt AIK:s straffar, de allra flesta i mål.
Sven Andersson var med i VM-laget 1934 som besegrade Argentina med 3-2 i Bologna. Han spelade 27 landskamper.
I AIK ska vi alltid minnas Sven Andersson som en ärlig kämpe och en stor lagkapten, som begärde mycket av sina lagkamrater men allra mest av sig själv.
Text: Tore Nilsson (1981)
Gustav Sjöberg om Sven Andersson (2001):
"Svenne var stenhård på plan, men vid sidan om snäll och rar. Han tyckte om att fiska."
"Han var med på mitt bröllop och plötsligt var brudkronan borta. Efter mycket letande kom det fram att Sven hade gömt den bakom en tavla."
"På middagar och fester såg Sven alltid till att få juniorer och damer bredvid sig. På så sätt kunde han få mer starka drycker."
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
