Stockholms-Tidningen-Stockholms Dagblad: "Med orolig blick betraktade hr Birger Nilsson från sitt klocktorn stadionplanen på söndagsmorgonen. Tumsdjup låg snön och allt fotbollsspel föreföll otänkbart. Vårsolen gjorde emellertid underverk på några timmar och när AIK:s och Landskronas spelare hälsades välkomna på banan av de cirka 12.000 åskådarna, såg planen riktigt trevlig ut, ehuru halkan lurade på djupet.
I omväxlande sol, regn och snö spelades så årets första allsvenska seriematch i Stockholm. Resultatet blev en förkrossande AIK-seger med halva dussinet mål mot ett. Lättare än att sia om en lysande vårsäsong för AIK med ledning av siffrorna 6-1 är att spå Landskronas undergång. Det vore mycket förvånande, om denna elva kunde hålla sig kvar i serien, småväxt, humörlös och ojämn som den är. Anfallslinjen har ett par goda män i centern Hansson och vänsteryttern Satte Johansson, men båda äro beroende av kamraternas förarbete, och när detta uteblir, står hela maskinen still. Trots det klena motståndet måste man anse, att AIK överraskade angenämt. Vi skola inte dra in frånvarande Pära Kaufeldt i kritiken, men ofrånkomligt är, att det blev en helt annan stil på laget med Sudden Wahlberg som center. Denne tycktes visserligen långa stunder befinna sig på upptäcktsfärd över sina nya jaktmarker och kände sig naturligtvis inte hemma på den ovana platsen, men han gjorde stor nytta, var arbetsam och osjälvisk och utgjorde tack vare sitt goda huvudspel en skräck för det småväxta skåneförsvaret. Sudden tycktes också road av sin nya uppgift, och han skötte den så bra, att han gott kan anse sig som ordinarie centerforward en tid framåt."
Mr Jones i Dagens Nyheter: "Ingen fara med AIK, tyckte man efter leken i dag med Landskrona, som det på slutet var närmast synd om. Efter pausen fanns egentligen bara ett lag på planen, och s k spel mot ett mål ägde rum. Nu se vi alla vad huvudsaken med AIK varit: att befrias från det återhållande och hämmande inflytandet av gamle Pära Napoleon Kaufeldt. Med hr Sudden Wahlberg på hans plats gick anfallet återigen framåt i stället för åt sidan och ”fram-och-tillbaka”. Fotbollsspel är nu en gång för alla inte bara system och ritningar, utan också en offensivlek, som grundar sig på instinkt och improvisation. Nu hade som sagt trycket över AIK-anfallet lättat. Även om det är för tidigt att i dag utropa Wahlberg som storcenter så införde han en gålusta i angreppslinjen som den inte haft sedan de Bertil Ericssonska matcherna. Sigrell överraskade angenämt med att spela för laget i stället för sig själv, och till och med den på senare tid så omöjlige Lillis Persson tog åter fram några av sina bättre egenskaper, ehuru inte alla. Axel Nilsson bör snarast läras centra ordentligt, mr Elliot. Ingen ko på isen, alltså! Men inte tror jag att Gais släpper ifrån sig seriesegern. En andraplats åt Stockholm och AIK i år är däremot inte utesluten."
Sammanställning: Anders Johrén
|